Praktik
Emelie 9C skriver
Jag fick skjuts till caféet på måndagsmorgonen av pappa. Klockan sju skulle jag börja. Jag gick genom ytterdörrarna fram till disken där en kille som kallades ”Stoffe” hälsade mig välkommen. Chefen kom även ut ifrån köket bakom disken, hälsade mig välkommen och sa att han hette Jimmy. Jimmy hämtade några kläder som jag skulle ha på mig, en stor t-shirt där det stod Växer Café och Personal på ryggen, ett förkläde och en mössa där det stod ”sinne för smak”. Han visade mig till det lilla omklädningsrummet som fanns bakom köket. Efter jag tagit på mig kläderna, satt upp håret i en tofs och kommit ut i köket igen, kom arbetet igång.
Jimmy sa att jag kunde börja med att hacka ingredienserna till pastasalladen som skulle vara en av dagens rätt hela veckan. Jag fick en vass kniv och en korg med massor av tomater, paprikor och rödlökar i. När man skurit tolv lökar, kan jag tala om att det svider i ögonen. När jag hackade löken kom även de tre andra som jobbade där, Lena, Anna och Coffe. De sa alla tre att jag såg ledsen ut. Men jag hackade ju lök och det sved jätte mycket i ögonen. Och så började jag funderna på, om jag hade fått mascara under ögonen. Då lärde jag mig att inte ha smink på sig i ett kök.
Därefter bad Jimmy mig att skära bröd. Han visade hur tjocka skivorna skulle vara och jag gjorde så gott jag kunde, dock blev de för tjocka. Efter detta fick jag vara med Coffe i den andra delen av köket. Vi skulle förbereda inför morgondagens rätt, lufsa. Han pressade potatis i en stor maskin. Och jag stod bredvid en annan stor maskin som rev potatisen. Coffe älskade att prata och jag gillar också att prata, vi pratade om skolan, gymnasiet, restauranger och mat. Vid halv elva var det lunch och vi gick ut ur köket, och tog mat bakom disken. Denna dag serverades slottsstek, potatis och grönsaker. Maten var jättegod.
Efter en halvtimme var det arbete igen, då började även några av lunchgästerna komma. Lena och Anna stod ute vid disken och tog emot beställningar. Ibland ropade de genom ett ihåligt fönster in till oss att göra en sallad eller någon annan special rätt. Jag fick inte göra några maträtter, eftersom jag inte visste hur mycket mat man skulle hälla upp, och än mindre vad tallriken skulle innehålla. Anna sa att jag kunde börja förbereda inför onsdagens rätt. Så jag stod vid en bänk i köket och rullade skinka med några förvällda purjolöks stänger i. Jag rullade nog tvåhundra bitar ungefär, på två fyllda plåtar. Efter två timmar började lugnet lägga sig lite. Vid halv två var det fika. Och därefter fick jag torka av alla bord och dammsuga hela restaurangen. Jag slutade vid tre.
På tisdagsmorgonen fick jag skära bröd igen, dock i mycket tunnare skivor. Av brödet som blev kvar igår, fick jag göra vitlöksbröd. Efter det var gjort fick jag skära gyros kött, medans Jimmy gjorde i ordning en stor bulldeg, som jag skulle få baka ut sedan. När degen jäst klart la han upp en degbit på bordet och visade hur jag skulle kavla ut den. Smak, form och storlek fick jag själv bestämma, jag valde att göra kanelbullar. Då var det dags för lunch, denna dag bjöd på lufsa. Jag tog en bit eftersom jag var med och gjorde ingredienserna till den, lufsan smakade gott. Så började lunchen för matgästerna. Jimmy bad mig att gå ut vid salladsbordet och fulla på brödkorgen. Jag kom ut från köket med brödfatet i min hand. Det kändes som att alla matgästerna stirrade på mig, när jag fick fram till brödkorgen som stod på bordet. Men det gick bra, ingen brödskiva hamnade på golvet. Sen vid halv två var lunchen slut och det skulle städas i restaurangen.
På onsdagen fick jag hjälpa till med att lasta in varor i de olika kylskåpen. Varorna var tunga, vissa burkar vägde 10kg. Men jag var stark nog att bära dem. Idag gick jag även steka många ägg, ungefär 30 stycken, på det stora stekbordet. Det var lite svårt i början, men sen gick det bra. Potatis fick jag även steka efteråt. Och så skulle det skäras bröd, den uppgiften tilldelades mig igen. Vitlöksbröd gjorde jag också. Lunchen idag var skinklåda stekt potatis och champinjonsås. Matgästerna var mycket nöjda med maten.
På torsdagen fick jag lasta in olika grönsaksvaror. Hela förmiddagen var jag och Coffe och skar bort fett från stora fläskfilé bitar. Fettet och lite av köttet som åkte med fick jag sedan mala till köttfärs, medan Coffe skar fläskfilén i tunna skivor, som skulle bli noisetter till dagens rätt imorgon. Under lunchen fick jag portionera ut 20kg lingonsylt i små plastburkar, det behövdes 120 stycken plastburkar. Det tog tid och jag ville helst inte se en syltburk på ett bra tag. Dagens rätt var kålpudding med potatis, sås och lingon. Personalen gillade verkligen kålpuddingen och gav gästerna rekommendation att välja den. Den gav mersmak hos dem också.
På fredagen fick jag baka muffins och schackrutor. Muffinsen åt vi vid förmiddagsfikat som var vid halv nio. Personalen tyckte de var goda. Mina schackrutor gräddade jag vid lunchtiden, när det var fullt med folk i restaurangen. Och idag hade vi extra fint besök i restaurangen, min mamma och pappa var och åt där. De gillade café de paris såsen som jag hjälpte Jimmy att göra dagen innan. Mamma och pappa tyckte det var trevligt på restaurangen.
Innan dagen var slut, sa alla hejdå till mig och önskade mig även att lycka till i framtiden. De var nöjda med mitt arbete under veckan. Och jag var jättenöjd med veckan också, det hade varit så kul. Jag hade lärt mig olika saker, och fått göra många olika spännande uppgifter.
Mina reflektioner med min praktik
Jag tyckte att det var jämn fördelning, på jobbet. Alla fick göra efter sin förmåga. Damerna stod i disken och la upp mat, männen var inne i köket och fixade specialbeställningarna. Det tyngre arbetet som att ta fram hinkar som vägde några kilo fick männen göra, . Man får vara lite stark för att orka bära hinkarna eftersom de flesta väger 10kg.
Kocken där på caféet var en man, han var duktig. Han lagade maten, medan hans personal fixade i ordning ingredienserna. Inom detta yrke får man lära sig nya matvanor. Hur man gör i ordning efterrätter, varmrätter och hur man tillagar dem.
De flesta matgästerna var stamkunder. De kom in och sa glatt hej och frågade vad som erbjöds idag. Jag tror att de flesta som äter där, jobbar i närheten, till exempel på blomsterlandet som ligger tvärs över. Personalen vet kundernas namn och lite om deras jobb. Det var en väldigt vänskaplig atmosfär. Man skojade fritt och öppet. Innan stamkunderna hade bestämt sig för vad de villa ha, satt jag och personalen och gissade vad de skulle välja. Och oftast hade vi rätt! Då känner man sina kunder väl.
